Mitt i all trädfällning så trillade även köpebrevet från kommunen in.

Tittar man igenom vad vi skrev i samband med tomtköpet i somras, så ser jag att vi inte gick in på detta med att det är både ett köpekontrakt och ett köpebrev.

Enkelt förklarat så är tomtkontraktet delat i två delar. För mig hade de lika gärna kunnat heta ”del 1 & 2” eller ”A & B”, men det kallas alltså köpekontrakt och köpebrev. Orsaken till att de delar upp det är att vi inte hade tillträde till tomten direkt vid kontraktskrivningen. Och därmed ska vi inte heller kunna säg till någon bank att vi äger tomten, för att till exempel pantsätta tomten eller söka lagfart, förrän vi har slutbetalt tomten och kan bevisa det med hjälp av båda papperna.

Alltså: när vi meddelade kommunen att ”ja, vi vill köpa tomten”, så fick vi hem båda två i två exemplar. Dessa läste vi igenom och skrev under, och skickade sedan in allihop.

När vi sen hade betalt handpenningen så fick vi tillbaka köpekontraktet underskrivet av kommunen. Eller ja, vi fick tillbaka det ena exemplaret, det andra behöll kommunen såklart. Därmed kunde vi bevisa att ”tomten ska bli vår” och att vi erlagt handpenning på den. En ganska praktisk detalj som efterfrågats när vi pratat med både Eksjöhus och bankerna.

Men eftersom vi inte har slutbetalt tomten, samt haft tomttillträde, förrän nyss (1 mars), så har kommunen suttit på köpebreven tills nu. ”Så nu är fastigheten er och ni ska söka om vilande lagfart” skriver kommunen i följebrevet. Kontraktet är nämligen fortfarande villkorat att vi  måste stomresa huset inom nio månader, och vi får inte söka aktiv lagfart från Lantmäteriet förrän någon från kommunen har intygat att vi uppfyllt det kravet.

 

Bildkälla: När vi skrev under tomtkontraktet och köpebrevet i somras.